LottaEmilia

Gårdagens äventyr började i snörika Vasa och slutade 2 och en halv timme senare i Kokkola. Vädret var vitt. Snö överallt, marken, bilarna, luften, snön virvlade omkring och den hårda blåsten hjälpte inte. Innan vi startat läste vi om olyckan i Korsholm. Så vi var väl förberedda på en långsam resa hem. Dock inte mycket kvar av olyckan när vi passerade stället, endast två polisbilar och en långtradare i diket stod som bevis för det som hänt. Körde vidare. Nu hade det mörknat och vi hade kommit en bit utanför stan, närmare sagt till Maxmo korsningen. En till olycka. polisen stängde av vägen och tvingade oss köra mot Maxmo. Ingen av oss hade varit till Maxmo. Körde länge i mörker tills vi äntligen kom fram till Maxmo-city med Sale och ABC kall-station. Där såg vi en lastbil och fem bilar i kö. Eftersom ingen av oss var bekanta med trakterna kände vi oss mest säkra genom att ställa oss sist i kön och följa de andra. Bad choise.

Körde i evigheter likt följa John tills vi når en skylt: "Allmän väg upphör."  Där står vi på rad med små bilarna och lastbilen i täten. Eftersom vi var sist och kunde vända om först, blev det vår tur att visa vägen. Ingen av oss hade ännu heller varit i Maxmo. Körde i evigheters evigheter tills vi kom till en lång bro. Över vatten. Vi visste inte att det finns vatten i Maxmo. Körde 8 km till och kom til len korsning som visade att närmaste ställe är 15 km därifrån. De ställen verkade inte alls bekanta. Nu var det dags att träffa chaufförerna i andra bilarna och säga att vi verkligen inte har nån koll på var vi är. Det hade inte dom heller. Så där stod vi med fyra bilar i bokstavligen BakomTakana. Dags att ringa efter hjälp. Efter det samtalet löste sig problemen. vi fick veta att vi kört totalt fel och stod nu ute i Maxmo skärgård [I know, finns de nå sånt?] OCH ute på en ö. Bara att köra vidare. När vi äntligen nådde fram till riks8:n hade vi bara kommit 40 km från vasa. Efter det var det rally hela vägen till Kokkola. För på vägen ville vi inte stanna längre.

Så denna helj ska då spenderas i Kokkola som husvakt och sällskap åt arbetaren. Kört från stans ena ända till den andra och gjort kandidatsundersökningar i tre skolor. Så en intensiv morgon med köttsoppspaus har jag haft. Resten av dagen tar jag det lugnt och väntar på mitt favoritprogram. Vem bryr sej om Pampas när det kommer Så ska det låta på tv!? Nåja, nu ska ja gå och fortsätta mitt intressanta liv.

Adjöss!!


                              

Kunde ha sett ut sådär igår...

Vissa dagar önskar man att man aldrig steg upp. Dagen började lovande, vaknade av en kyss på pannan och ett "heidå älskling". Tog en varm skön avslappnande dusch medan min "irish coffee tupaantuliais-makukahvi" rann ner i pannan. Stunden jag steg framför garderoben vände humöret. 2 stycken för små jeans och 1 tröja som satt perfekt 2 månader sen och nu verkade som xxxxxxs fick mig att tappa humöret till botten. Dyka in i garderoben efter något som jag möjligen kunde komma undan i tog en evighet. Vid det här laget hade jag ju då blivit efter i tidtabellen redan. Håret fick nöja sig med en snabbföning och magen med kall kaffe och två bastogne kex.

Väl vid Pf kollade jag e-posten efter svar från skolor vi kontaktat gällande kandidatarbetet. Bara negativa svar. Problemet måste lösa sig inom några dagar. Annars närmar jag mig ett neurologiskt sammanbrott och får ge upp det vi åstadkommit so far. Vid dethär laget påmindes jag även om en födelsedagspresent som måste köpas, varför är det alltid lillasyster som skall fixa?.

Nästa nederlag. Träff med handledare angående biämnespraktiken jag går. Lektionsplanen samt Sekvensplanen kunde förkastas. Utdrag ur samtalet: " För svårt, för lätt, för trögt, för låg puls, för lite tid, för högt, fungerar inte, eleverna skall göra cirklar med fingret, skogsljud och annan musik som inte har någon takt- Men det blir intressant att se va du har att komma med!"

Tog med mig mina usla förslag till lektionsplanering hem och möttes av VISA räkning på bordet. Lila klänningen jag berättade om har delskuld i den. Men så här även ett dussin andra plagg, mat för 7 veckor och flyg inom landet. Suck!

Här sitter jag nu och planerar om mina lektioner, söker musik med lätt takt och även möjligen skogsljud. Klaga gör jag inte. Det är till för svaga människor. Mitt tillfälliga dilemma är ifall jag skall göra en dans till mina femmor och sexor till en sång med texten:

Ute servering, mitt i stan
sitta o softa o hålla span
beställa in en till kall stor-stark
på kvällen, grillfest i nån park
najsa brudar de är överallt
åka båt i sött och salt
bara glida runt i shorts och linne
även om det blåser en aning kallt
ligga på stranden
bira i handen
fösöka sola bort
den vita randen
picknick och en filt, en flaska vin
oj, så märkligt att radion spelar Tomas Ledin

Bara för att freaka handledaren.

Peace out. Gymmet kallar.

En lång tid har jag nu låtsats ha ett så fullspäckat liv att jag inte haft tid att sitta ner och skrapa ihop några tankar i någon form av blogg. Detta är mitt första verkliga försök att låta er veta vad som pågår i mitt liv. Har aldrig haft förmågan att sätta tankar till ord så varnar er nu redan för framtida yrselinlägg. För tillfället kommer mina bloggar att handla om vårvintern på Strandgatan i Vasa. Veckorna som är fyllda med obligatoriska tröga saker som praktik och kandidatarbete men även kvällsaktiviteter som är både hälsobefrämjande och socialt uppiggande för mig. Om mitt liv helt enkelt! Läs och Njut.

Välkomna!