LottaEmilia

Idag är jag mer stabil än i förra inlägget. Har ännu inte hittat någon lösning på hårdskivs-problemet. Hoppas på att Vasa har någon nörd som får fram allt det som gått förlorat. Känt mig frånvarande en stund. Som om jag tagit ett kliv ur min kropp, gått runt som i dvala. Vardagen har förflutit i Kandidatarbetets tecken. Glädjestunderna har varit få, korta och sällsynta. Inte haft tid för mina vänner, känt mig riktigt usel faktist på grund av det. Dissat många chanser att umgås. Allt förändras nu..

Har en känsla av att allt vänt idag. Dagen började med ett telefonsamtal som ledde till jobb för mig. I nya butiken får jag sälja allt från snygga kläder till små koppar och accessoarer. Ett tag senare blev jag erbjuden ett annat jobb, tackade nej såklart. Två timmar senare ringde samma person på nytt för att försäkra sig ifall jag nog gjort rätt beslut och inte vill ha jobbet. Nej tack, again. Dagen fortsatte med att finslipa Kandidatarbetet och faktiskt äntligen skicka iväg det till opponenten och handledaren. Satte mig ner till middagen som Sebastian tillrett och kände hur tröttheten kom över mig. [middagen bestod av juustokermaperunat och biff, goodbye dieten..] När man stressat 24/7, kommit till ett slut och man vet att man kan slappna av, DÅ är man trött.

Nu tänker jag inte ha några måsten på en lång stund. Solen är framme och helj i sikte. Jag mår bra, riktit bra. Länge sen sist..

En fråga till slut: Vad tycker ni? Jo eller Nej?