LottaEmilia

Idag är jag mer stabil än i förra inlägget. Har ännu inte hittat någon lösning på hårdskivs-problemet. Hoppas på att Vasa har någon nörd som får fram allt det som gått förlorat. Känt mig frånvarande en stund. Som om jag tagit ett kliv ur min kropp, gått runt som i dvala. Vardagen har förflutit i Kandidatarbetets tecken. Glädjestunderna har varit få, korta och sällsynta. Inte haft tid för mina vänner, känt mig riktigt usel faktist på grund av det. Dissat många chanser att umgås. Allt förändras nu..

Har en känsla av att allt vänt idag. Dagen började med ett telefonsamtal som ledde till jobb för mig. I nya butiken får jag sälja allt från snygga kläder till små koppar och accessoarer. Ett tag senare blev jag erbjuden ett annat jobb, tackade nej såklart. Två timmar senare ringde samma person på nytt för att försäkra sig ifall jag nog gjort rätt beslut och inte vill ha jobbet. Nej tack, again. Dagen fortsatte med att finslipa Kandidatarbetet och faktiskt äntligen skicka iväg det till opponenten och handledaren. Satte mig ner till middagen som Sebastian tillrett och kände hur tröttheten kom över mig. [middagen bestod av juustokermaperunat och biff, goodbye dieten..] När man stressat 24/7, kommit till ett slut och man vet att man kan slappna av, DÅ är man trött.

Nu tänker jag inte ha några måsten på en lång stund. Solen är framme och helj i sikte. Jag mår bra, riktit bra. Länge sen sist..

En fråga till slut: Vad tycker ni? Jo eller Nej?

Ifall alla människor hade ett kort man kunde ge Gud när man behöver komma bort. På riktigt altså. När man känner att hela världen är emot en och just när man känner att inget kunde bli värre, så tammetuusan sjunker man lägre ner. Ifall jag hade ett av dessa kort skulle jag använda det nu. Har nog för lite sömn, lång arbetsdag och alldeles för många barns engelska ord i mitt huvud för tillfället och det får mig att känna såhär. Men hör här:

Tappade nyss mitt liv i golvet. Alla arbeten gjorda under fyra år, alla bilder från fem år tillbaka och cirka 3000 låtar. All gone. Behövde inte dehär. Verkligen inte. Ska sätta mig ner och gråta nu.

Mitt "paus-från-livet-kort", varsågod!

Funderade länge på ifall jag ska göra mig av med den eller ej. Men den stackarn hänger inlåst i garderoben i mitt barndomshem. Mycket goda minnen från dagen jag bar den. Men mer nytta gör den hos någon annan på deras stora dag. So, anyone? Köpa en underbar brudklänning? Let me know, så får ni mer info. :)





Nästa vecka är fullsatt med avhandlingsarbete. Vaknade i natt av att jag funderade på hur SPSS programmet fungerar. Min hjärna borde få ta paus, helst i form av en skön varm semester. Börjar få abstinensbesvär snart av för lite sol. I heljen blir de JC keikka i Kokkola. Härligt att se mina tjejjer igen. På tal om jobb, ser inte så ljust ut för tillfället angående sommarens planer av insamlande av pengar. inget hejdundrans jobb på lut. Men lever man så ser man. Ska tro på att de fixar sej, de gör de alltid. På ett eller annat sätt.

Nu, ska jag underhålla mig själv med youtube, älypää och andras bloggar, allt, medan husband ser på trög-hockey.

Adjöss!

Krälat genom fyra veckors praktiken och blivit godkänd av handledarna. Nu är det avhandlingen som gäller 24/7 fram till nästa fredag. Sedan en sista obligatoriska kurs på Pedagogiska Fakulteten. Gradu arbete nästa år och jag kan ta ut mina Magisters papper. Konstigt att börja se slutet på det hela. Bittersweet. Denna helj skall firas i avslappningens tecken. Köra upp ett varv och jämföra solbrännan med mamma. Jobba på halvfärdiga arbeten och se på favoritprogram.

As we grow up, we learn that even the one person that wasn't supposed to ever let us down, probably will. You'll have your heart broken and you'll break others' hearts. You'll fight with your best friend or maybe even fall in love with them, and you'll cry because time is flying by. So take too many pictures, laugh too much, forgive freely, and love like you've never been hurt. Life comes with no guarantees, no time outs, no second chances. you just have to live life to the fullest, tell someone what they mean to you and tell someone off, speak out, dance in the pouring rain, hold someone's hand, comfort a friend, fall asleep watching the sun come up, stay up late, be a flirt, and smile until your face hurts. Don't be afraid to take chances or fall in love and most of all, live in the moment because every second you spend angry or upset is a second of happiness you can never get back.


Marabou Non Stop och Toblerone kan rekommenderas.

Over and out.

Mina damer och herrar. Här sitter jag nu med mina nylackade peachfärgade tånaglar. Det var nog det onödigaste jag gjort på länge. Men fick en flashback till balkongen på Chidori court när jag satt i gång. Så totalt värt det. Dricker dessutom mitt peachgreen tea och har en glädjens budskap till er. Häromdagen öppnade jag skåpet med klänningar och skjortor och plockade fram den. Klänningen. Denna gång gick dragkedjan hela vägen upp! Inte brydde jag mig i den stunden att jag inte kunde andas eller att jag rörde mig som ett kylskåp. Dragkedjan gick upp! Helt upp! Superdieten har gett resultat! Snart sitter min Dotti kreation perfect! Befinner oss i den trettonde dagen av dieten och skall lida en ynka dag till. Voiton puolella så att säga.

Just nu kan jag inte få nog av dessa tre godingar:

Rubylux - Screaming Surrender
Snow Patrol - Run
David Cook - Billie Jean

Lite gamla goda minnen och nya bekantskaper så att säga.


Denna dag har varit ytterst tung. Vaknat 06.05 för att trycka i mig en banan och traska iväg till gymmet som ligger tillräckligt långt borta för att jag hann bli våt av regnet som öste ner. Mina underbara gubbar gjorde dagen lite bättre. Pf tiden flöt förbi med konflikter mellan Word och oss. Skickade till slut iväg ett utkast av blivande avhandlingen till gruppen. Sedan var det dags att traska iväg till gymmet än en gång. Även denna gång hann vattendropparna väta ner mig på vägen. Efter en timme till i muskelträningens tecken släpade jag mig hem och började planera  kvällens aerobic lektion. Nu när allt är över, är känslan underbar. Men inte orkar man med sånahär dagar i längden inte.

Ifall ni undrar hur det gick med kamera incidenten, brevet kom i posten. Nu väntar jag på inbjudan till stationen och har mitt Visa kort i beredskap. Suck.

Just nu i denna stund suktar jag inte något annat än den stora Toblerone tuben som ligger på matbordet. Möjligen även lite Hesburger mat, godis och andra sötsaker.

Gårdagen ska gå i glömskan. Snabbt helst. Började dagen klockan 05.45 när han jag delar brödrosten med traskar ner i sängen för att sova. Irriterad. 15 minuter senare ska jag stiga upp. Äter min diet-banan, skramlar med allt jag hittar och klär på mig. Bananen är ju då helt en vanlig banan men en del av min diet-frukost. Höjden av lathet når jag när jag bestämmer mig för att köra bilen till gymmet som ligger några hundra meter bort.

Lite senare på morgonen, närmare sagt 10.35 startar jag och min forskarkompis resan mot byn nära Kokkola för att göra undersökning. Eftersom vi redan vid starten är lite sena gasar jag på mer än normalt. Men allt går bra. Kommer fram i välbehåll och t.o.m. i tid! När vi e klara på skolan tar vi en sväng via byns butik och bageri för att få picnic för vägen hem. Sträckan mellan Vasa och Karleby smyckas av x-antal kameror. När man kört sträckan i fyra år känner man ganska väl till ställena kamerorna ligger på. Börjar äta min solrosfrö-semla och ringer pipsan på samma gång. Styr gör jag med knä.

BLIXT!!!! Great! Killarna på polisstationen måste skratta. Mobiltelefon i högerhand och semla i vänsterhand. Typiskt, gasat hela vägen i brådska och sedan bli fångad av kameran när man är ouppmärksam.
Glömde säga att det var pappas bil jag körde. Så att undvika säga honom går ej. Farsan min fyllde även år igår. Så funderade länge på att skicka honom ett sms som sku lyda: Gratulerar på födelsedagen, kortet kommer i posten.
 Övergav idén till slut och tänker låta honom ha sin solsemester ifred.

Ett stycke böter till detta år och Lotta är utan körkort. Skärpning.