LottaEmilia

En väl behövd paus från allt som har med Pf att göra kom vid rätt tillfälle. Köra upp till hemstaden och jäsa till mammas och svärmors mat är allt jag behöver just nu. För mig är mars månad en månad med många utgifter. Hela min familj fyller år just i den tredje månaden av året, även morföräldrar gör det. Jag älskar att ge presenter, faktiskt. Jag tycker det är helmysigt att se på minen när någon öppnar sin present. Ja, ifall det är en gemytlig present såklart..

Så denna påsklördag sket vi i att klä ut oss som påsktroll och knacka på grannars dörrar [vilket vi gör varje år med Sebastian..not.] utan for ut på presentjakt istället.  I första butiken började det lite segt. Inga idéer på lager. När mitt inköpssällskap sedan hittade en massage-stol och funderade på ifall hans mamma behövde något från elektironik avdelningen trodde jag vi aldrig kommer att bli klara. Några rundor trött-ryggs-klagomål for vi vidare till nästa shoppingcentrum. Shoppingcentrum..kan man väl inte egentligen kalla det vi har i Kokkola. Några klädbutiker, Anttila och Häggmans café, välkommen till metropolen Kokkola. Nåja, väl inne på nästa shoppingcentrum, som faktist erbjuder lite mer än den första hittade vi en bok som mamma skulle få. Vi hittade god doftande bodyloation och presentkort till restaurang. Allt på mindre än en timme! En liten mysig detalj med Kokkola är ju det att man inte kan gå ut på stan utan att träffa gamla bekanta, så även denna gång. Mycket nöje.

Vi gjorde även en sväng till fotografen och hämtade vår hutlöst dyra kollage vi beställt. Men åh, så nöjda vi är!





För er som undrar hur det gick på min lektion i torsdags. Suveränt! Ändrade inget i min lektionsplan utan körde mitt eget race och fick bara beröm. Barnen fick även göra en svängig dans till Markoolio med ack så olämplig text. Handledaren gav mig plus poäng för bra låtval. Jag tror på allvar hon inte hörde låttexten.


Ikväll ska jag träffa mina bästa vänner från Helsingfors. Blir en mycket trevlig kväll har ja på känn. Länge sedan vi träffats och mycket har hänt. Dags att uppdatera våra liv altså! På tal om vänner, hade en lång diskussion med en vän tidigare idag. Det är konstigt hur bra man tror sig känna de man umgås med och sedan märka att inget var som man trodde. Allt beror på hur nära man låter den andra komma. Hur bra man är på att gömma känslor och sin bakgrund. Man mår nog bättre av att dela med sig av sitt liv, hur svårt det än kan kännas. Himlen är oskyldigt blå...