LottaEmilia

Skrev just värsta essän till bloggen i evigheter. Bara för att sekunder efter att jag blivit klar trycka på fel knapp och se allt gå förlorat. Mycket irriterande. Det är endå lite jobbigt att skriva.. Lite som att tänka.

Point was:

At the end of the day, when it comes down to it, all we really want is to be close to somebody. So this thing, where we all keep our distance and pretend not to care about each other, is usually a load of bull. So we pick and choose who we want to remain close to, and once we've chosen those people, we tend to stick close by. No matter how much we hurt them, the people that are still with you at the end of the day - those are the ones worth keeping. And sure, sometimes close can be too close. But sometimes, that invasion of personal space, it can be exactly what you need.


och i korthet, veckan som gått:

Inlett beachvolley säsongen. Två dagar på Paradise. Inget proffsspel när allt man gör är sjunker i sanden. Spenderat tid med släkten och fått höra att min engelska innehåller Aussi accent. Ord som yeah, awsome och möjligen freak avslöjade mig. Tennessee-bo'n introducerades för Eurovision songcontest och stackarn genomled hela showen med tjocka släkten. Han föredrar American Idol och sade att vi får kämpa hårt för att få bort vinsten från Östblocket. Håller 100% med honom. För övrigt har jag radat upp Havainanas i butiken och suttit på favorit-caféet. Kramats extra och delat sängen med favoritflickan som även introducerade mig till hedelmäinen Novelle.

Det bästa med sommaren är att man har totalt noll koll på vilken dag det är, nätterna är ljusa och man slipper ahdistus som genomlids hela vintern när man packar på sig lager på lager. Det kanske absolut bästa är nog random jobbdagar och att göra vadsomhelst närsomhelst.

Ses i svängarna. Imorgon är det jobb som gäller, på lördag firas en söt student.