LottaEmilia

Hela gårdagen kände jag et stort sug för bullar av alla dess slag. Kanelbullar, toffeewiener, munkar, grisar..ni vet. Blev hembjuden till L&T's nya fina hem på filmkväll med tjejjerna. Värdinnan hörde våra nödrop på bulle och hade tagit fram halvfärdiga hjärtformade munkar för upptining. Ååh denna väntan på att de skall tina, på att de skall in i ugnen, på att de skall sockras och slutgligen den tio minuter långa pinande väntan på att de ska svalna. I detta skede hade en hög med vindruvor spårlöst försvunnit, lägenheten svävade i munk-doft och naglarna var ihjälbitna av denna olidliga väntad. När det sedan äntligen var dags för munken skulle jag ta den första tuggan med LePip. N-Y-T, Nyt!! Här hände det oväntade. Istället för söt, degig, halvvarm, syltig, underbar munk smakar det...SALT!! den enda lösningen på dilemmat hur ett sockerpaket kan innehålla salt och förstöra våra munkar är kombination: utflyttningsfest och vänner på hyss humör. Men jag SKA ha bulle. Tar tag i alla 10 munkar och sköljer av dem under rinnande vatten, söker efter socker(!) i skåpet och sockrar de halvsalta,våtdegiga,halvljumma,kallsyltade,halvunderbara munkarna. Jag SKA äta bulle tänker jag och äter två salt-sockersmakande munkar. Tömmer även en popcornspåse och sjunker ner i soffan och ser på serious tjejfilm med underbara McDreamy.

Saltysalty..